David Hellenius

Idag var något av en trökdag. Vissa dagar känns det som om tiden inte räcker till, idag kändes det tvärtom. Jag visste inte alls vad jag skulle fylla dagen med! Det fick bli många långa promenader. "Lilla I" är fortsatt knölig med sömnen för tillfället, så promenad är enda sättet att få henne att sova ordentligt. Mitt under promenaden kom jag på den briljanta idén att börja plöja igenom lite sommarpratare. Jag har inte direkt haft möjligheten att lyssna när det sändes om jag säger så ;) Först ut fick det bli David Hellenius. Shit vad bra! Jag både skrattade och fällde en tår där jag gick på min promenad. Men framförallt skrattade jag!! Och jag kan till viss del faktiskt känna igen mig i hans hypokondri, som han beskriver. Inte för att jag är hypokondriker, men just den där känslan av att oroa sig över att nåt ska hända mig den känner jag faktiskt igen. Liksom för David, är detta en känsla som infann sig samtidigt som jag fick barn. Jag är bara så innerligt rädd att jag ska bli allvarligt sjuk eller nåt så jag inte får stanna kvar hos mina underbara barn!! SJÄLVKLART är min största rädsla att nåt ska hända BARNEN! Men efter det - att nåt ska hända mig själv.

Ja, LYSSNA säger jag bara om ni inte redan gjort det!

Sällskap som värmer gött i blåsten medan jag vaggar lillfia till sömns i vagnen

Löven blir allt gulare...