Att inse sina begränsningar...

Idag var dag nr 4 i raden av dagar då "lilla I" varit kinkig och inte velat sova på dagen. Nätterna är bra, märkligt nog, men på dagen kör hon 10 minutersintervaller i sovandet, såvida jag inte bär henne i sjalen. Då kan det bli rätt bra tupplurar. Men hon börjar ju bli tung lilla damen. Att kånka runt med 7 kg fram på magen dagarna i ända, det tar på krafterna det. Likaså att inte få en enda liten paus för att sätta sig ner en stund eller kanske hinna ägna sig åt de stora barnen. TACK OCH LOV att de har varandra säger jag bara!! Så de slipper vara alldeles ensam medan jag försöker natta lillasyster, om och om och om och om igen... Idag gav jag mig sjutton på att hon skulle sova i sängen en stund. i 40 minuter stod jag därinne och försökte ihärdigt att söva henne. När jag väl lyckades sov hon i välbekanta...10 minuter... Ok. Och vagnen - ja, den ska vi inte tala om hur lågt i kurs den står just nu!! Hon som sov så himla bra där tidigare i veckan.

Idag tar/tog min älskade syster studenten! Jag och barnen skulle ha åkt upp igår, men efter en promenad (eller ska jag säga FÖRSÖK till promenad) med skrikande bebis gick jag in i den berömda väggen. Det gäller att inse sina begränsningar och att köra själv med 3 barn, varav 1 hysterisk bebis i 20 mil det kändes för mig övermäktigt... Så vi blev hemma... Och det känns jätteledsamt att inte ha varit med, men jag skulle inte ha fixat det.

Så idag tog vi tåget in till stan för att lämna tillbaka försenade böcker. Tåget kändes som det perfekta färdmedlet för en kinkig bebba som inte vill åka bil :) De stora barnen har varit jättefina med varandra idag! Och med mig :) Det är nästan så jag måste klättra upp och sätta ett kryss i taket, för jag tror inte de har kivats en enda gång just! Bara lekt och lekt med varandra. Kanske känner de av min trötthet och är lite extra snälla ? ;)

Förutom bibblan blev det leksaksaffären där de handlade för pengar de fått av farmor och mormor. Sen tåget hem och en tur till affären. Vrålande bebis dit och vrålande bebis hem... 1,5 mil kan kännas långt ibland... Tur att storasyster "I", som verkar vara "lilla I":s nuvarande idol, var med och kunde prata lite med henne. Plötsligt lugnade hon sig och började skratta :)

Nu väntar Bolibompa med en chipsskål till fredagsmys. Sen en skvätt fotboll innan en tidig kväll för mig. Imorgon tar vi nya tag :)

Mellis iväntan på tåget hem

Sjalbarn nr 1. Enda platsen där man vill sova. Mamma nära.