onsdag 18 januari 2012

"E" - en lustig liten man...


"E" - han är en liten herre full av knas. Här kommer några av veckans inslag;

Gladiatorerna:
Det nya favvo-programmet är ju, som bekant, "Gladiatorerna". Jag har hela veckan fått vara ICE. Nu har jag fått byta till LYNX. "E" har under denna vecka varit både Atcha och Gunnar, dvs de som tävlade på herrsidan i lördagens program. "E":s favoritgren är attackboll. Detta ska man leka här hemma med hans gosedjur samt deras tillhörande korg. Han hämtar då ett gosedjur och slänger sedan ner det i korgen. Men först måste han alltså passera ICE - dvs mig.

Här om kvällen ville han inte städa efter sig innan läggdags. Men när jag sa att jag inte var mamma, utan ICE blev det genast liv i luckan! Memorykorten, gosedjuren, bilarna - ALLT städades undan i sann attackbolls-anda! Det bästa är att innan vi kan börja måste vi säga följande;
"E": Är ICE redo?
Jag: JA! Är Atcha/Gunnar redo?
"E": JA! 3! 2! 1! KÖÖÖÖÖR!!!!!!!!
Sen börjar matchen.


Skön felsägning:
I morse sa jag så här till "E";
Jag: Kom igen nu då "fjompa"!
"E": Hahahahahahaaaaa!!!!!! Men mammaaaa!!! Jag är ingen SLAMPA!!!!


Eeeeeehhh....neeeeeeee ;)

Middagsbravader:
Och nu på kvällen när vi åt middag la han upp båda fötterna på bordet. När jag, efter att ha bett honom ta ner dom x antal gånger, bad honom lämna bordet sa han bara glatt; "Visst! Jag är mätt!" Därefter började han åka runt på rumpan runt omkring oss andra och sjunga/skrika; " UT Å GÅ, GUMMI-SNOR! UT Å GÅ, GUMMI-SNOR!"

Jaa, vad ska man säga... Det är inte lätt att läxa upp den där herrn... "I" höll på att skratta ihjäl sig!

Nagelbitande:
Dessutom bitar han jättemycket på naglarna. Både på händer och fötter. Jag försöker få honom att sluta, men det verkar HELT hopplöst! En kväll satt vi i soffan och tittade på TV. Han började bita och bita. "Men snälla "E" ", sa jag, "bit inte på naglarna". Men han slutade inte. Till sist sa jag (vilket inte alls blev bra utan jag bara slängde ur mig nåt); "Sluta! Annars får du...gå in på ditt rum!" Han bara tittade på mig och sa sen; " Vadå? Så jag kan bita ifred?" Suuuuck.... EN HELT befogad och korrekt fråga på mitt URUSLA uttalande :)




Det var allt för nu. Men fortsättning följer, var så säker ;) ...





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar