En sån där dag...

Pust! Idag har varit en sån där dag....En sån där dag som det stundtals känns som om den lika gärna kunde strykas! Hemma med krasslig "I" och "E" ville inte gå till förskolan. Jag hade inte hjärta att köra iväg honom så han fick vara hemma. Men konflikterna har varit många och efter en hel dag hemma med mina små är jag så fruktansvärt trött att jag skulle kunna somna på fläcken! Jag tror jag talar för oss alla 3 när jag säger att det ska bli en fröjd att gå iväg till jobb/förskola/skola imorgon!

Är det verkligen så här det ska vara??? Ska man inte kunna vara tillsammans??? Hur kan ens barn, som man älskar så mycket att hjärtat brister, göra en´så förbannat arg???!!! Jag sliter mitt hår! Ibland är det verkligen som ett enda långt test.Skrik, gnäll, bråk, spark, riv, bit, skrik, gnäll, bråk, spark, riv, bit, skrik,gnäll, bråk, spark, riv, bit!!!!!! Tills man exploderar!!!!!

Och så blir alla arga och ledsna...:( Suuuuuck......

Ömsom har denna dag varit så underbar och genommysig, många goda stunder :) Men ömsom har den varit hemsk! Tänk att känslorna glädje och ilska kan ligga så nära varandra? Man blir ju helt slut av att varva dessa 2 ytterligheter en hel dag lång! Inte konstigt att vi är som 3 slagna hjältar här i soffan nu...

Å nån bra och pedagogisk mamma har jag då rakt inte varit idag! Nä, jag borde skämmas och gå en kurs! Å så får man gå och lägga sig med sitt dåliga samvete... Som pricken över i:et liksom. Jag betvilvlar starkt att jag ens är lämpad för det här?? Jag kommer att få betala deras terapi när de blir stora ;)

Men "I" tog min hand och lovade mig dyrt och heligt att imorgon - DÅ skulle vi ha en toppendag! Jag lever på hoppet om att det är sant :)

"Tomorrow is still your friend" :D