Nyårsafton är lite "dubbelt", känslomässigt alltså. Nyårsafton får mig alltid att fundera lite över tillvaron… Är den bra? Eller finns det något jag vill ändra på? Lever jag det liv jag vill leva? Hur skulle jag vilja att mitt liv såg ut? För var år som går blir jag också smärtsamt mera medveten om att tiden går, livet går! Ännu ett år har passerat, jag har blivit ännu ett år äldre, barnen likaså, livet springer iväg, blablabla... Och livet kan inte vänta! Jag försöker så gott jag kan att leva i nuet. Det strävar jag efter varje dag. Men nyårsafton innebär också nyfikenhet och spänning! Vad kommer ske detta kommande år? Hur kommer det se ut när vi står här om ett år igen? Är vi glada? Ledsna?
Men också tacksamhet :) Glad och tacksam över att vi alla fått uppleva ännu ett år tillsammans utan några större katastrofer eller förluster i vår familj :) Alla är vi friska, glada och tillsammans :) Det är mycket mer än vad många andra får uppleva.
Det är också skönt med ett nytt år på något vis, man får liksom en ny chans att börja om! Med träningen, eller med vad det nu är man vill börja om med. Förbättra sig själv kanske? Hur man är mot andra.
Så vad vill jag med detta nästa år? Tjaa, dels är det väl sådana där vanliga saker såsom att börja träna och äta nyttigt. Men även "djupare" saker såsom att bli bättre på att visa mina barn och min familj och mina vänner hur mycket de betyder för mig och ta tillvara på min tid tillsammans med dom. Bli bättre på att ses!!! Det är egentligen det viktigaste. Av allt faktiskt. Dom så viktiga för mig och betyder så mycket för - min familj, mina vänner. Men visar jag det tillräckligt?
Men det är svårt också att hinna träffa sina vänner i all denna vardag som på något vis ständigt råder. Att hinna ses och höras av mellan alla barn och allt jobb, mellan läggningar och matlagning. Och alla bor numera på olika platser i vårt avlånga land. SUCK! Det är svårt!! Nästan alla är vi ju mitt uppe i familjekarusellen och har mer eller mindre lika svårt att komma loss och träffas. Men det är lite ledsamt faktiskt...
Men mest av allt vill jag vara en bra mamma. Och då menar jag inte en ”perfekt mamma”, en mamma som aldrig skriker eller blir arg, en mamma som alltid är glad och fantastisk. Nej, för en sådan mamma kommer jag aldrig kunna bli (eller har lust till för den delen). Nej, en bra mamma för mig är en mamma som är närvarande i sina barns liv och vardag, som ser dom och som får barnen att känna sig sedda och älskade. En SÅN mamma vill jag vara :) men det är inte heller en enkel match... ;)
